Tillbaka efter kniven i ryggen.

Jäpp. I över åtta månader har jag gått runt med diskbråck vilket lett till konstant smärta 24/7. I tisdags klockan 03:15 ringde klockan & jag pallrade mig upp efter knappt 3 timmars sömn. Bryggde en balja kaffe & slängde i termosen, packade lite kläder och tog bilen de 43 milen till Strängnäs där Ryggkirurgiska kliniken ligger.

Åkte fel två gånger tack vare att Eniro inte har en aning om vad fan de sysslar med. Ryggkliniken ligger nämligen i Löt, 5 km. öster om Strängnäs & det fuckade upp skiten & jag blev försenad en halvtimme. Just det; jag höll på att krocka med två rådjur i höjd med Lerum vilket resulterade i en mindre kaffeolycka inne i kupén.

Nåväl, stället var kanon. Alla var asproffsiga & man fick eget rum med telefon & TV och på det hela taget så var det mesta chill förutom att det var en smula nervöst att veta att dagen efter skulle någon karva i min rygg med en kniv.

På operationsdagen fick jag lite sköna piller som man låg & softade på innan de rullade ut mig till operation. Fick narkos & försvann in i dimman. Vaknande några timmar senare hyffsat väck i pallet inne på uppvakningsrummet. Det första jag gjorde var att gnälla över att det gjorde ont i ryggen. No shit att det gör ont... Nåväl, de pumpade i mig morfin i ett par omgångar & sen  var allt pärla som ägg.

Det var en jävligt märklig känsla några timmar senare när jag knallade iväg till dagrummet för att dra en kaffe & kunde för första gången på evigheter gå! Detta tar de flesta för givet men när man har haft ett fett diskbråck som trycker på en nerv som påverkar ländrygg, skinka, lår & hela jävla benet så var det som ett mindre mirakel (vilket det fortfarande är).

Sen drog jag hem dagen efter vilket läkarna tyckte var sådär bra idé men jag ville ju hem till Kirsi ju! Right, nu är jag hemma & mår bra förutom att det ömmar en del i såret i ryggen. Blir sjukskriven några veckor och sådär. Nåväl, just nu känns livet för jävla bra i alla fall! Kolla diskbråcket nedan förresten:

image13