Snart...
... så börjar mitt nya liv, tänker jag ibland. Inte för att jag vet vad det skulle vara för liv och dessutom är jag ganska nöjd som det är. Jag har inga större krav på livet och jag tror inte att det händer nåt när man väl dör. Man drar runt här i 70-80 år eller nåt om man inte klantar till det innan.
Men sen har man liksom gjort sitt. Det är därför jag tänker sådär om mitt nya liv. Att man borde göra når mer med den stunden man har. Men va fan skulle det vara då? Hm, det som suger mest nu är dethär med dubbelt boende och att hänga alldeles för mycket i Stockholm. Men om jag får det jobbet jag har sökt i Göteborg så är ju det kanon, men det drar ju knappast i gång mitt nya liv. Nej, det drar igång det gamla igen. Fine by me.
Just det, en del säger ju att meningen med livet är att skaffa ungar... Hur menar dom?
Ska jag bränna de 5 procent av tiden då man inte sover eller jobbar på att byta blöjor & gå på kvartssamtal osv?
Knappast.
varför leva vidare överhuvudtaget? fixa ett suicidekit med intressanta valmöjligheter. ta fram tärningen och låt den bestämma det slutgiltiga ödet,snaran eller pillren.
Klart man ska leva. Supa, svina, leva jävulen. Vara i vägen, krångla & bråka. Sånt blir svårt när man är död liksom. Suicidekit behövs inte, ledsnar man så är det bara att sluta äta...
du är en klok jävel. i wanna get in your pants. unzip
Visst. Kör på bara.
självsvält låter som en lång, utdragen och jobbig självmordsprocess...
Det har du fan rätt i! Bättre att vänta ut livet. Mer spännande. Förmodligen kör någon över en på gatan när man precis vunnit på Lotto...